Landala Squashhallen

Den internationella standarden för en squashbana är 9,75 meter på djupet och en bredd på 6,4 meter. Frontlinjen har en linje 4,57 meter upp som markerar var banan slutar. Slår man bollen på eller ovanför denna linjen är bollen ur spel. Den bakre väggen har också en linje för att markera vad som är utanför. Den linjen är endast 2,13 meter hög. Detta gör att sidolinjerna som binder samman den främre och den bakre linjen lutar snett uppåt (eller nedåt beroende på hur man vill se det). Dessa linjer är ofta urgröpta för att underlätta att bedöma om bollen träffar själva linjen. I squash, tillskillnad från tennis, räknas linjeträffar som ute.

Den mittersta linjen på frontväggen är 1,83 meter över golvet och kallas servelinjen. Som namnet antyder så har den betydelse vid serven. Man måste slå serven ovanför servelinjen och under den översta linjen som visar var banan slutar. Under servelinjen finns ännu en linje som ofta består av ett rör och under detta är det en utåtbuktande markering oftast gjord i plåt. Denna markering måste man alltid slå över och den fungerar alltså som nätet i andra racketsporter och kallas rätt och slätt “plåten”. Plåtskivorna är där för att underlätta att bedöma om bollen var nere då de ger ifrån sig ett distinkt ljud då bollen träffar dom.

På golvet finns det en del linjer, dessa har endast betydelse vid serven och rutorna de bildar kallas serverutor. Det är två stora rutor i den bakre delen av planen och två små i varsin av dessa. Vid serven måste man stå med minst en fot i den lilla serverutan och slå bollen diagonalt så att första studsen på golvet sker inom den störa serverutan mittemot.